Sjuk + vabb

2 december, 2014

Jag skulle ju ha några lugna sjukskrivna dagar nu då jag ägnar mig åt att sova och att inte stressa och anstränga mig fysiskt. Jag skulle ta det lugnt hemma i min ensamhet och inte få så många intryck.

Men så blir Stella febrig så att F måste vabba och då behöver ju inte Molly gå på fritids så vi har hämtat henne direkt efter skolan vid halv två och sen har alla fyra varit hemma och röjt runt. Trevligt att umgås men inte så stillsamt som jag hade hoppats på…

Idag har Stella andningsbesvär och krupphosta så hon lär väl inte bli frisk än på några dagar… Fredrik har en viktig överlämning på jobbet men jag kan inte vabba själv mer än några få timmar för det orkar jag inte (+att jag måste lägga mig/sova när utmattningen kommer). Så det känns som en dålig tajming…

Men vabbande kommer väl alltid olämpligt så jaaa… Hon är iaf lugnare idag än igår. (Idag är hon allmänpåverkad.) Hoppas att vi slipper akuten iaf… (vi har medicin och inhalator men om det inte hjälper så får vi åka in så att hon kan få starkare luftrörsvidgande grejer).

Vad kul det är med förkylningsastma hör ni! (Undvik RS-viruset till varje pris!) Det var snart tre år sedan Stella insjunknande och låg på intensiven och en vecka på barnsjukhuset men hon får fortfarande andningsbesvär några gånger varje vinter. Det kan tydligen häng med länge.

Och hon äter inte heller nej…

image

Stella gungar

Igår när hon var betydligt piggare.


Betapred, andningsmask, Nezeril och högläge

8 september, 2014

I natt vaknade jag och hörde att Stella hade andningsbesvär igen. Hon (och jag) låg på sjukhus en vecka för Bocaviruset (som RS) när hon var två månader och sedan dess har hon haft andningsbesvär otaliga gånger när hon varit förkyld. Vi var på akuten 6 ggr första halvåret efter Boca-viruset och förra vintern var vi där 1-2 ggr också. 

I natt gick jag direkt på det tunga artilleriet, nämligen Betapred kortisontabletter som ska vidga luftrören. Efter bara två minuter andades hon fint igen och jag fick lust att skrika ut att jag älskar Betapred.

Men sedan började hon andas dåligt igen. Då var det dags för nässpray för att avsvälla de övre luftvägarna. Det hjälpte dock inte heller och då var det dags för andningsmasken med medicin som vidgar den nedre delen av luftvägarna. Men inte heller det hjälpte, så då fick jag väcka Fredrik för rådgivning. 

Han lade upp Stella på en ganska hög kudde och efter några minuter andades hon bra igen. Phu! Tänk att det var så enkelt. Jag inser att jag gjorde allt i fel ordning. Jag borde först lagt henne i högläge så att slemmet skulle rinna ner, sedan kunde jag tagit nässpray, sedan Betapred och sist andningsmasken om det behövdes. 

Stella var så trött i natt att hon somnade om direkt så det kändes lite trist att behöva väcka henne fyra gånger med typ 10-15 minuters mellanrum. Men hon skrek inte ens vid något av tillfällena, så det var skönt. Hon brukar bli vansinnig av nässpray och andningsmasken. 

Själv kunde jag dock inte somna om förrän efter någon timme eftersom jag blev lite uppskrämd av situationen. Jag var beredd på att åka till akuten igen om medicinen inte hade hjälpt. Vi har ju bara dessa tre mediciner (+högläge) att ta till vid andningsbesvär, nästa steg är att andas in adrenalin på sjukhuset. Så det känns ju inte så kul mitt i natten. 

Idag är Stella hemma för observation och hon verkar må bra. Hon var lite rosslig just när hon vaknade, men när hon suttit upp en stund så blev andningen normal. Hon hade kruppig hosta när hon hostade förut, men hon har inte hostat mer, så förhoppningsvis blir det ingen mer krupphosta. I vintras fick både Molly och Stella falsk krupp och det var rätt jobbigt. Båda två lät som robothundar med metallisk skällhosta. 

Första vabben idag alltså. 

PS. Vi pratade om hennes sjukhusvistelse på morgonen samt att hon även var på sjukhuset i vintras. Hon mindes det och sa glatt att hon hade fick glass där. ^^ Skönt att hon inte verkar ha hemska minnen av akuten som jag har. 


Andningsbesvär igen

25 februari, 2014

I natt hade Stella andningsbesvär igen. Det låter som att hon andas genom ett sugrör typ och när hon hostar så låter det som en hund som skäller. Hon fick snabbt feber och jag vet inte om hon feberyrade, men hon sa att Pippi Långstrump låg bredvid henne (alltså jag) så att eh…

Vi inhalerade henne några gånger men medicinen tog inte så bra så vi dividerade massor om huruvida vi skulle åka till akuten eller inte. (vi var på akuten 6 ggr första året pga andningsbesvär efter att hon haft Bocaviruset (som RS som hon fick när hon var 2 månader, då hamnade hon på barnintensiven och sedan låg vi inlagda i en vecka). Sen var vi på akuten en gång för ett år sedan eller så.)

Fredrik hade ju tyvärr varit på afterwork och druckit lite, så han kunde inte köra bil. Själv får jag stark ångest bara när jag tänker på att åka till akuten. Jag tycker att det är helt vidrigt och det kommer ju från alla gånger då jag åkte dit med Stella (var tvungen att ta alla 6 ggr pga helamningen) och den hemska gången när Stella hamnade på intensiven. Blev illamående och fick ont i magen bara av tanken i natt.

Efter en stund föreslog jag att han skulle promenera bort till sjukhuset. Det ligger ju faktiskt bara tio minuters promenad bort. Men det blev nej på den.

Som tur var blev andningen bättre efter sista inhaleringen och vid kvart i fyra somnade jag om. Då hade vi varit vakna i fyra timmar (Stella sov lite mellan varven, men jag kunde inte somna där emellan eftersom jag hade sådan ångest).

Vi får se hur det blir när hon vaknar nu. Eventuellt får de åka till vårdcentralen. Behöver även påfyllning av medicinen, särskilt om den skulle behövas när vi är fast nere på Kanarieöarna.

Jag hatar den där jäkla förkylningsastman. Att ens barn inte andas – det är ju faktiskt en väldigt stor skräck. Folk dör ju när de slutar andas. Och Stella hade dött om jag inte hade åkt in till akuten med henne den där gången då hon var 2 månader. De fick ju ägna två timmar till att inhalera, suga slem och medicinera henne innan hon hamnade på dygnet runt-övervakning på intensiven. Sånt sätter ju sina spår.

Fredrik satte t o m ett alarm för att bli väckt en timme senare för att kolla så att hon fortfarande andades. Själv somnade jag ju aldrig om som sagt. Låg och lyssnade på den väsande andningen…

Nä, jag tycker att vabruari kan ta slut nu.

Idag ska Fredrik vabba och jag ska jobba hemifrån så att jag får lite tid att sova. Har sovit fem timmar totalt i natt och det räcker inte riktigt så att säga… Dumma RS!

PS. Håll era spädbarn borta från RS-viruset!


Lucka 9: det blogginlägg som jag vill att alla ska ha läst och varför

9 december, 2013

Jag har ju en låååååång lista med mina favvoinlägg till höger här på bloggen och där finns mycket läsvärt.

Men det inlägg jag har lust att sticka upp i ansiktet på alla bebisföräldrar varenda vinter är mitt inlägg om varning för RS-viruset

Jag tänkte på det senast i morse. Varför, varför, varföööööööör ser jag varje vinter en massa pyttebebbar på museums lekavdelningar, öppna förskolan, shoppinggallerior, lekpalats osv.?

Ok, vissa saker måste folk göra som att t ex handla mat eller åka kollektivtrafik till ställen de måste besöka. Men alla dessa nöjesutflykter med två-tremånadersbebbar?

Den 15 december är det två år sedan jag åkte in med en tvåmånaders Stella som inte kunde andas. Som hade dött om vi inte åkt in och inhalerat. Som hamnade på barnintensiven efter två timmars intensivt arbete för att få bort slemmet ur luftvägarna. INTENSIVEN!

Det är en mardröm att ens lilla, lilla bebbe hamnar där. Jag mår fortfarande dåligt när jag tänker på det. Och jag fick åka hem utan henne första natten.

Sedan följde en vecka av gallskrik och eviga provtagningar och hemska behandlingar med långa nålar. Hon skrek och skrek och sov och kunde inte amma ordentligt. Det var ett trauma för mig att vara på sjukhuset med henne i en vecka.

De flesta bebisar blir inte så sjuka som Stella blev, men barnavdelningarna brukar vara fulla av RS-sjuka bebisar varenda vinter.

Så snälla, alla ni med bebisar, gravida eller ni som vill ha barn, ta varningarna på allvar och läs gärna mitt inlägg.

En väns barn som var hjärtsjukt dog av RS-infektionen när hen var 7 månader och jag har två andra bekanta vars barn också hamnade på sjukhus.

Jag vet, det är dötrist att mest vara hemma första halvåret (som sammanföll med vintersäsongen för vår del), men det är värt det. Och jo, jag hade också ett understimulerat storasyskon som fick vara hemma hela februari pga att ett lillsyskon till ett barn på hennes förskoleavdelning också blev RS-sjukt med sjukhusvistelse.

Dessutom är det vanligt att barnen får förkylningsastma av RS-viruset. Vår dotter var inne på akuten 6 ggr det följande halvåret pga andningsbesvär och hon får fortfarande inhalera ibland nattetid när hon är sjuk nu när hon är 2 år. (men hon har inte regelrät förkylningsastma).

Jaja, nu ska jag sluta tjata.

Men som ni förstår tycker jag att detta är väldigt viktigt. Och det är inte för att det så ofta är en livshotande sjukdom, utan för att många verkar ta så lätt på varningarna. Typ ”det händer inte mig”. Men det hände faktiskt mig. (Trots att jag var försiktig.)


Andningsbesvär och nattskräck?

23 augusti, 2013

I natt vaknade Stella och skrek och skrek och slängde sig i sängen. Hon verkade inte lyssna på tilltal alls och jag började fundera på om det var nattskräck (dvs. att barnet sover och skriker samtidigt och att hen inte är kontaktbar tills det plötsligt går över och barnet är som vanligt igen). Men när jag frågade om hon ville amma så blev hon lugn och ammade, så jag vet inte.

Hon kanske bara hade drömt en mardröm och var väldigt upprörd? Det där med förskolan tär ju på nattsömnen, det är ju ett som är säkert. (pedagogerna varnade för samma sak när jag var med på inskolningen).

Sedan hörde vi att hon andades ansträngt. Det lät lite som när hon fick det RS-liknande viruset när hon var två månader (en vecka på sjukhus! Mycket traumatiskt upplevelse). Vi fick leta fram inhalatorn och låta henne andas (skrika…) i den en liten stund och sedan tog vi näsdroppar. Efter en stund lät det bättre. Hon skällhostade en del också, funderar på om det är krupphosta på gång? Hon ska vara hemma från förskolan idag för säkerhets skull. Trist att missa en inskolningsdag, men så är det ibland.

Jag brukar ibland tänka att nästan alla bebisar/småbarn har sina små jobbigheter (det brukar i alla fall framkomma när en pratar med andra bebisföräldrar). Vissa barn sover dåligt, vissa vägrar äta (Molly!), andra har kolik. tillväxtproblem eller andra mer eller mindre jobbiga saker för sig. Det som ”vi fick” med Stella var sjukhustid.

Först det RS-liknande viruset Bocaviruset med en vecka på sjukhus och sedan upprepade akuten- och vårdcentralbesök efterföljande halvår pga andningsbesvär (och medföljande rädsla för att vara ute bland folk och bli smittad varför vi mest var hemma och hade tråkigt under min föräldraledighet).

Och än är det inte över. Vi får se om hon utvecklar förkylningsastma eller vanlig astma? Det är vanligt efter RS och även ganska vanligt efter kejsarsnitt. Men det är i alla fall skönt att vi äntligen har fått en inhalator. Hade ingen lust att åka in till akuten vid två i natt…


Mer om RS-viruset

6 februari, 2013

Doktor Cecilia (som har en riktigt bra blogg med fokus på hur en kan hantera och vårda barn med vanliga smittosjukdomar m.m) skriver om RS-viruset och jag kan inte låta bli att tipsa (även om jag tycker att jag börjar bli lite tjatig).

Det som Stella var med om för drygt ett år sedan så önskar jag ingen (även om det inte var så allvarligt så var det hemskt ändå!) och det är ju något som kan undvikas med bättre kunskap och agerande hos bebisföräldrar.

Läs, läs, läs ifall du har en liten bebis eller snart ska få (även om du får en bebis i maj när smittorisken typ är över så kan de fortfarande smittas i oktober om du har otur, det hände min fd kollega (men det är ju helt klart bättre att föda på sommarhalvåret än i dec-mars)).

Stella fick alltså andningssvårigheter, blev inlagd på intensiven med cpap över natten och sedan låg hon och jag på sjukhus i en vecka med regelbundna inhalationer och en hel del sondmatning. Jag har skrivit mer om mina upplevelser här. Blir fortfarande alldeles kall när jag tänker på det.

Och det är ju så himla onödigt att småbebisar ska behöva vara med om sånt här.

PS. Alla frågade om Molly var förkyld när vi blev inlagda eftersom sjuka storasyskon är största smittorisken, men hon var väl den enda i familjen som ironiskt nog var helt frisk…


RS-virus-epidemi

28 december, 2012

På tal om RS-viruset som jag skrev och varnade om för några dagar sedan. Igår rapporterade Göteborgs-Posten om att det är överfullt av RS-sjuka på akuten i Göteborg. Fyra har vårdats på intensivvårdsavdelningen precis som Stella gjorde som knappt kunde andas när hon kom in till akuten för ett år sedan.

http://www.gp.se/ nyheter /goteborg/1.1175851-barnakuten-overfull-efter-rs-epidemi?articleRenderMode=extra_comment

(jag vill inte bli länkad via twingly så ni får tyvärr kopiera adressen för hand och ta bort några mellanrum)

Var försiktig med era bebisar!

  • Undvik stora ställen under tak som t ex IKEA, museum, shoppingcentrum osv. eftersom smittan sprids via luften.
  • Undvik förkylda människor
  • Undvik att träffa många barn i förskoleåldern som t ex på öppna förskolan

Självklart går det inte att undvika helt, men det räcker väl med att göra det nödvändiga som att t ex handla mat och lämna storsyskon på förskolan (som gärna får vara hemma i värsta smittotiderna om det finns möjlighet). (jag ser så mycket små bebisar överallt, särskilt nu i julhandeln, det är inte konstigt att smittan drabbar så många. :-()

rs

Smittskyddsverkets rapporter

Stella blev smittad enligt cirkeln trots att det var så få smittade förra året. I år ser ut att bli ett rekordår eller åtminstone med en tidig topp.

Sedan ska tilläggas att bara några få procent behöver uppsöka sjukvård och av dessa är det väldigt få som behöver vårdas på intensiven (fyra totalt i Göteborg denna vinter och det kommer in 120 barn om dagen just nu). Men ändå, det hände oss och det var något av det värsta/mest oroliga jag varit med om!


En varning så här i RS-tider

17 december, 2012

För ett år sedan låg jag och Stella på sjukhus pga att Stella fick Bocaviruset som är som RS-viruset. Vi låg inne i en vecka och Stella var väldigt dålig. Hon fick så mycket slem i luftvägarna att hon knappt kunde andas och då blev det ilfart till barnakuten.

Där fick hon komma in direkt och sju-åtta sköterskor och läkare kämpade i två timmar med att få bort slem, inhalera henne med luftrörsvidgande och ta prover m.m. Hon fick andas syrgas, inhalera adrenalin, ha ekg-plattor på sig och de testade ideligen syresomsättningen och den var låg (88-92% om jag minns rätt, normalt är 98-100%).

När jag suttit och gråtit i undersökningsrummet i två timmar och tittat på när min två månader gamla dotter skrikit oavbrutet och bubblat av slem i munnen så var hon äntligen så pass okej att vi kunde åka upp till barnintensiven. Där fick hon ligga i ett rum med en annan pojke och det fanns två sjuksköterskor där som satt hos barnen hela tiden. Hon var inkopplad till en massa apparater och hade en cpap på huvudet. Det är en andningsmask runt näsa och mun som blåser upp lungorna mekaniskt så att lungorna ska hållas igång. Stella hade en likadan på sig i några timmar efter att hon fötts och haft dålig syresättning (ganska vanligt vid kejsarsnitt).

Sedan följde en vecka på sjukhuset med sjuksköterskor/barnsköterskor som kom in nästan varje timme för olika provtagningar, mediciner och inhaleringar (ja, även på natten). Jag var kvar på sjukhuset hela tiden förutom en kort tur hem på tre timmar en dag när hon ändå inte kunde amma utan fick sondmatas. Eftersom hon var så täppt i luftvägarna så var det svårt att amma och hon blev så trött av febern och infektionerna i kroppen (hon hade dessutom dubbelsidig öroninflammation) att hon inte orkade äta utan mest sov. Jag fick pumpa och väga före och efter varje amning (även på natten) och om hon ätit för lite fick vi sondmata resten (slang ner i magen).

Jag vet att många våndas inför att barnen ska vaccineras och ta sprutor. Stella tog flera sprutor varje dag och de klämde ur blodprov ur fingrarna och fyra gånger fick vi sätta nya nålar till de intravenösa ingångarna (tre i huvudet och en i foten blev det) eftersom de gamla blodkärlen spruckit. Stella skrek och grät om vartannat dessa dagar. Det var helt vidrigt att se på.

IMAG0584
Med syrgasgrimma och sond.

Så, vad vill jag med det här då?

Jo, ni som har barn som är yngre än 6-8 månader, håll dem borta från ställen där smittor sprids!

Undvik stora inomhusytor under tak som shoppinggallerior, museum, bushus, varuhus osv. Ta inte med bebisar till öppna förskolan och undvik alla förkylda människor. Ta det extra försiktigt nu i jul och ta absolut inte med barnen ut och julhandla. Under de värsta veckorna (brukar vara i feb-mars) kan det vara bra att låta storasyskon vara hemma från förskolan så att smittan inte kommer den vägen. Attityder jag stött på är att ”det händer inte oss”, men det hände ju faktiskt mig, det hände min internetkompis, min fd kollega och Mollys förskolekompis lillasyster.

Vi var jätteförsiktiga, men Stella blev smittad ändå. Men det är ju alltid bättre att ta det säkra före det osäkra och stanna hemma eller utomhus med bebisarna.

Smittskyddsinstitutets webbplats finns statistik över hur RSV (RS-viruset) sprider sig och det ser ut att bli ett dåligt år.

Alla ni med små bebisar, snälla ta det försiktigt nu under vintersäsongen!

PS. Vi har varit inne på akuten 5-6 gånger sedan Stella blev frisk. Hon blir ofta dålig i luftvägarna när hon blir förkyld och det finns ökad risk för förkylningsastma hos alla barn som haft RS-viruset. RS-viruset är för övrigt ett väldigt vanligt virus som många vuxna och äldre barn smittas av utan att det märks av som något annat än en vanlig förkylning. Men eftersom bebisars luftvägar är så smala så blir de ibland så dåliga att de måste läggas in på sjukhus.


RS igen?

5 oktober, 2012

Stella började snora igår kväll och vid halv ett lät hon jätterosslig. Vi sög ut mängder med segt slem, tog näsdroppar och koksalt men hon fortsatte andas jätteansträngt.

Så nu har F åkt till akuten med Stella. 😦 vi har ju varit där 5-6ggr för andningsbesvär det senaste året men det här var nog näst värst hittills.

Och denna gången är jag kvar hemma med en sovande Molly.

Vilken oro, en sån ångest. Tänker hemska tankar.

Har dessutom googlat lite och det finns visst ettåringar som blir inlagda i nån vecka och får genomgå samma sak som vi gjorde i dec.

Phu, nu fick jag sms från F. De inhalerar och väntar skrev han. Då gick det fort. Då var det hög prio. För det var bara 40 min sen de åkte.

Jag är glad att jag inte är där. Det var så oerhört traumatiskt förra året (runt 15 dec om du vill läsa, backa i kalendern). Jag får verkligen ångest av barnsjukhuset och tänk, risken finns för att vi blir kvar där igen. 😦

Men den här gången kan vi iaf dela på det i så fall eftersom jag inte ammar så mycket. Och om fem resp åtta dagar fyller barnen år. Vore ju just kul om vi var kvar då. (Oviktigt i sammanhanget så klart, men extra ångest med tanke på sjukhusvistelse, vi kom ju hem dagen innan julafton förra året och det var en sån oerhörd lättnad).

Fy! Hoppas att de får komma hem i natt men tror nog inte det. 😦


På akuten

2 maj, 2012

Efter 70 min kom äntligen sjuktaxin med bilbarnstol och så kunde vi åka till barnakuten. Poxen (syresättningen) låg på 100% så det kan inte bli bättre. Tempen var 38,5 så hon fick en supp med alvedon.

Det var inte alls många barn där så det gick ganska snabbt. Läkaren kikade och sen fick vi gå på lungröntgen för att utesluta lunginflammation. Men det fanns inget där.

Fredrik kom efter en stund (när han lämnat Molly hos en kompis) för jag vägrar vara själv på akuten en hel dag om det går att undvika. (Min fjärde dag på akuten sen i december)

image

Efter en lång väntan kom läkaren och sa att vi fick åka hem. Phu!

Det finns risk för att hon blir sämre, att sänkan blir högre och att hon har en inflammation t ex i öron eller lungor, men det är för tidigt att se. Så jag hoppas att febern försvinner och hon blir frisk. (men med vår otur hamnar vi väl på akuten om några dagar igen, suck!) Peppar peppar.

10kg väger hon också, den lilla skiten. 🙂 Riktigt stor är hon! Har inte vägt henne sen 5-månader och nu är hon 6,5. Då vägde hon 8,7 eller nåt sånt.

Nu ska vi bara vila. Jag är helt slut efter 6h på vårdcentral+sjukhus. Har ont i kroppen av att bära, hålla och parera sprallig bebis. Obekväma stolar överallt också. Sov ju så lite i natt.

Glad att vi är hemma igen! Bli frisk nu, Stellis!


%d bloggare gillar detta: