Mina nya arbetsdagar

21 mars, 2017

Dagarna som deltidssjukskriven har börjat bli ganska rutinartade nu. Jag och Fredrik har bytt så att han bara hämtar barnen en dag i veckan under en period eftersom det passar bättre med mina sömnvanor nu när jag jobbar varje dag. Så alla dagar utom onsdagar ser ut så här:

Lägger mig runt halv elva-halv tolv och somnar runt halv ett-ett. (Kvällsmänniska, vill hinna umgås på kvällen och spela dataspel.) Sover fram tills halv tio-elva beroende på om jag legat vaken på natten. Vaknar alltid av att de andra går upp på morgonen, men somnar om inom en timme.

Efter frukost, påklädning och UNDANPLOCKNING AV VARDAGSRUM (grrr!) så kan jag börja jobba. Kan inte jobba om det är stökigt runt omkring. Helst ska ju barnen städa efter sig på kvällarna, men det är si och så med det.

Lyssnar på Krewella (typ house/Swedish House Mafia) och sätter mig i soffan med min rosétonade nya dator.

Vid två-tre äter jag lunch/mellanmål och kanske vilar en stund. Vid halv fyra hämtar jag barnen. Sen går jag raka vägen upp till sängen och vilar eller slumrar nån timme. Barnen brukar varva ner med tv/ipad.

Sen är det matlagning och/eller kvällsrutiner.

På detta sätt får jag ihop 2-4 timmars arbete per dag. Fantastiskt vad jag kan hinna/orka med helt plötsligt när jag inte behöver pendla till jobbet. Jag sover också mindre än tidigare.

På onsdagar går jag upp vid sju, lämnar barn, äter frukost och inväntar sömntåget. Brukar somna igen vid nio-halv tio och vakna vid tolv-ett. Sen kan jag jobba på till fyratiden eftersom Fredrik hämtar. Lagar mat och sen skjutsar Fredrik Molly till scouterna vid fem.

Så ser det ut. Inte så jättespännande kanske, men skönt för mig som så länge inte haft några bra rutiner pga all vila som ska in i schemat hela tiden.

 

 

 


Friskare än på länge

20 mars, 2017

Nästan 2,5 år sen jag blev heltidssjukskriven och 3,5 år sen jag bromsade in på deltid så känner jag nu att det finns balans i mitt liv.

Det fanns ork över i somras men mellan oktober-december när jag började arbetsträna gick all energi till jobbet. 

Nu har jag trappat upp arbetstiden och jobbar normalt sett cirka tre timmar om dagen mot tidigare 2,5h tre dagar i veckan. Och det finns energi över!

Nyligen har jag börjat sova mindre än 9-11h per natt och kan vakna redan vid halv tio trots att jag somnat först ett. 

Jag kan hålla igång och vara upprätt 4-5h dagtid om jag vilar nån timme efter 16. Är sällan hjärntrött längre. 

Orkar träna flera dagar i veckan och nu är blir det mer än lugn yoga – kör både konditionsträning och lättare styrketräning.

Det känns helt fantastiskt! Jag har repat mig. Tagit ett skutt!

Jag har tre teorier till att det blivit så här just nu:

  1. Bränner inte längre en massa energi på att åka in till stan och sitta i kontorslandskap 2-3 gånger i veckan.
  2. Tiden går och hjärnan läker.
  3. Belastningen är alltid mindre på våren när det inte är släktkalas, avslutningar och en massa saker som ska firas hela tiden. Juni, augusti, oktober och december är väldigt intensiva för oss och jag hinner knappt återhämta mig där emellan. Februari-maj är min bästa tid på året rent energimässigt. 

Det handlar också om positiva och negativa spiraler. Vi påverkar varandra som familj, oro och ångest dränerar, bråk och dåligt tålamod dränerar och dåliga vanor pga ingen ork dränerar. När de bra perioderna kommer kan jag förebygga problem och få till bra spiraler. 

Men idag t ex har jag inte orkat jobba mer än nån timme eftersom jag har sömnbrist och utmattad. Men jag vet ju vad jag behöver, så det blev en dag i sängen. Ingen fara med det, bakslag kommer titt som tätt. Jag lyssnar på min kropp och arbetar med randiga dagar – vila med jämna mellanrum oavsett om jag tror att jag behöver det eller ej.

Mina förhoppningar om framtiden är större än på flera år. Vågar hoppas på en heldag på Legoland inom nåt år och att jag ska kunna jobba 56% innan året är slut (4,5h per dag). Snart kanske jag t o m klarar både en jobbdag på tre timmar och att gå iväg och göra något på kvällen?


Många nya intryck men ingen hjärntrötthet

17 mars, 2017

Galen dag för att vara jag. Först åkte jag och F till ett kontor på Lindholmen för att träffa en person som jobbar med rekrytering och nätverkande. Jag fick pitcha min kompetens och visa mitt nyproducerade produktblad som han gillade skarpt.

När jag pluggade till informatör/kommunikatör för tio år sen sa de att det var jättetufft att få jobb, men idag räknade personen på rak arm upp sju-åtta företag som han skulle höra med som behöver hjälp med olika text/kommunikationsprylar. Jag har dessutom hört från flera att det behövs folk som kan editera webbplatser och skriva tekniska manualer. Skönt att det finns ett behov! 

Ska nu bara hitta uppdrag som passar ihop med deltidsarbete mestadels hemifrån. 

Efter mötet åkte vi tillbaka in till stan och gjorde en ärenderunda. På mindre än en timme hann vi köpa busskort, hämta ut min dator, köpa kåsa till Mollys scoutträffar och fixa ett nytt mobilnummer. Sen fortsatte jag på egen hand och köpte skor (äntligen!). Gick bara in i en affär och tog första bästa som var rymliga i tån (sneakers!). 

I bokhandeln träffade jag en fd kollega och så fick vi beklaga oss lite över att jag behövt sluta. Kul att träffa henne igen, visste inte om det skulle bli så iom min snabba sorti.

Och på spårvagnen hem träffade jag dessutom svågerns fru.

Så det blev många pratstunder och fixade ärenden på kort tid idag. 

När jag hämtat barnen och varit ute i totalt fyra timmar stöp jag i säng och somnade t o m en stund. Efter två timmar orkade jag mig dock upp för att laga mat. Och nu efteråt har jag varit pigg. Men räknar ändå me lite trötthet de närmsta dagarna.

Men ändå, en sån där utflykt hade jag aldrig klarat för ett halvår sen. Jag kunde ju inte ens vara i stan då utan att bli överstimulerad. Nu klarade jag av nätverksträff + kollega + släkting + besök i åtta affärer och sen hämta båda barnen. 

himla gött att ha blivit lite friskare!


Dilemma kring sömnen

1 mars, 2017

En störande grej med att vara kvällsmänniska och utmattningssjuk är att sömnen pajas ganska lätt.

Just nu är jag inne i en period då jag lägger mig i sängen mellan halv tolv-tolv och inte somnar förrän halv två. (Börjar göra mig i ordning halv elva-elva.)

Det är lätt hänt att man som kvällsmänniska förskjuter sitt dygn eftersom kvällsmänniskor har ett längre dygn (uppemot 25 timmar) än morgonmänniskor och därför blir trötta lite senare varje kväll. Detta måste man motverka genom att tvinga sig upp i tid varje morgon. Sovmorgon är ingen bra grej för kvällsmänniskor. (Tvingar upp mina barn vid sju veckan runt eftersom de är omöjliga att lägga annars.)

Men, så är jag ju utmattad och jag fungerar inte om jag inte får sova tillräckligt. Jag blir ännu mer utmattad, hjärnan stänger ner och jag blir tvungen att sova dagtid (förrödande för nattsömnen!).

Så jag måste tajma den perfekta tiden för att kunna vrida mitt dygn. Sover jag en halvtimme för lite så funkar ingenting, sover jag en halvtimme för mycket så somnar jag än senare på kvällen.

Sen kan jag ju tillägga att jag normalt inte sover alla timmar på raken (då hade det ju varit lätt att beräkna!) eftersom jag ofta ligger vaken på småtimmarna och att jag alltid blir väckt vid sju-åtta när barnen ska upp (Stella är väldigt skrikig på morgonen). Så det är inte lätt att hålla koll på tiden. En-två dagar i veckan lämnar jag barnen och då delas nattsömnen på två pass om fyra-fem timmar vardera före sju och efter halv tio.

Gah.

Idag tror jag att jag lyckats gå upp bara lite före den optimala väckningstiden så att jag kan hålla ihop under dagen. Har jag tur kan jag fortsätta så några dagar nu och komma ner till en rimlig insomningstid igen.

Min sjukdom gör för övrigt att jag behöver ligga cirka 12 tim i sängen innan jag orkar gå upp. Men några av dessa timmar läser jag böcker, surfar och försöker somna om. Uppskattningsvis sover jag 9-10 timmar per natt. Detta är också ett stort hinder för mig att gå upp i arbetstid.

Men kroppen lär tala om när jag inte behöver tolv sängtimmar längre. Den har varit bra på att bestämma över mig de senaste tre åren så att säga…


Tillfälligt sängliggande igen

26 februari, 2017

Efter några tunga dagar (info kommer så fort jag fått besked) känns det bättre psykiskt, men nu kommer kroppen i kapp.

Har tydligen spänt mig, sovit dåligt och ansträngt mig för nu är jag sängliggande igen. 

Redan före onsdagen fick jag magkatarr med illamående efter måltid några dagar på raken så jag kände ju att något var på gång. (Vi ska inte skiljas!)

Känns inte kul att vara tillbaka i sängen dagtid nu efter några månader som upprätt med nån timmes vila här och där. 

Mitt ”altare” med positiva saker + en kartong med grejs som ska sorteras till vinden.

Klarar inte av att träna längre och måste overrajda med godis om jag behöver gå ut, t ex till förskolan. 

Men samtidigt så vet jag att jag återhämtar mig snabbare numera och att jag kommer att vara piggare igen om några dagar så länge belastningen utifrån inte blir alltför stor. 

Så jag får helt enkelt bida min tid här i sängen. När kroppen vilat klart är jag klar. Det går inte att skynda på. (Gäller hela läkningen efter utmattningssyndrom, det enda man kan göra är att ge kroppen goda förutsättningar.)


Att arbeta 7,5 timmar i veckan

17 februari, 2017

Mitt arbetsliv just nu är ganska frustrerande. Eftersom jag bara jobbar 7,5 timmar i veckan så får jag små, små överblivna uppgifter som andra inte hinner göra. Det känns okej.

Men eftersom jag får alla dessa slattar hos olika kunder och på olika plattformar så finns det aldrig riktigt tid att sätta mig in i sakerna. Jag får alltså bara veta precis det jag behöver veta (ibland knappt det) och en stor del av tiden går till att försöka förstå vad jag ska göra och hur det ska göras. (Jobbar i ganska knöliga content management-system med en massa knasiga förkortningar.)

Sen har jag så klart inga lösenord till de olika plattformarna (eller så har jag glömt det eftersom det var två år sedan jag jobbade senast), jag har knappt adresserna till sajterna och det känns som att jag måste börja om från början med allt.

Inte ens bluetoothuppdateringarna som jag skötte själv för bilföretaget för två år sen funkar på samma sätt längre. Min kunskap räcker inte till.

När jag får fler timmar kan jag börja få ansvarsområden och en huvudkund och kan därmed börja sätta mig in i systemen bättre. Men tills jag mår bättre blir det alltså praoprylen. (Och det stressar/dränerar mig också tyvärr.)

En annan sak som är knölig är att när jag bara är här 2,5 timmar tre dagar i veckan så blir de där timmarna så viktiga. Om jag inte får tag i en projektledare direkt så har jag kanske ingenting att göra och måste rapportera interntid (dvs. inte debitera kund, dvs. dåligt). Om jag hade mer långtgående projekt så skulle tidsmarginalerna bli större. Jag försöker bunkra upp med uppgifter att lösa, men det får samtidigt inte bli för många för då blir jag stressad och splittrad av det.

Men skitsamma. Måste ändå säga att det här upplägget funkar bättre än om jag hade kastas tillbaka in i en stressig arbetsmiljö och förväntats kunna funka som vanligt de timmar jag är här (verkligheten för många som återvänder efter utmattningssyndrom). Alla är väldigt måna om mig här och det känns bra.

Och nu är det fredag.

PS. Njuter mer av helgerna nu när orken är bättre = barnen upplevs mindre krävande = helgerna blir roligare/lugnare.

PS2. För de som undrar hur upplägget ser ut så jobbar jag 2,5 timmar på måndag, onsdag och fredag eftermiddag. Tis och tors använder jag till att sova och vila upp mig. Oftast går förmiddagarna på jobbdagarna också åt till sömn. Har ett stort sömnbehov nu igen med cirka elva-tolv timmar i sängen pga trötthet, utmattning och sömnstörningar. Men jag är oftast inte utmattad hela dagarna varje dag längre och det är skönt.


Obalans i kroppen

14 februari, 2017

Det började med att jag alltid var hungrig och sugen på mat. Stress gör så med kroppen. Kroppen lagrar energi för tuffa tider. Så höll jag på i flera år och jag trodde att det var sån jag var.

När jag kraschade i utmattningssyndrom blev jag till stor del sängliggande. Jag som var van vid att röra på mig och köra tuffa pass på gymmet såg mina muskler förtvina. Hela jag blev till en degig massa och kroppen kändes utmattad och som nertyngd av en bautasten dagarna i ända. Att gå på toaletten eller gå ner en trappa var tungt. Att hämta barnen krävde extra tillskott av energi – godis.

Så jag började godisknarka för att kunna göra det jag behövde göra. Godis är toppen till det. Sockret kickar in efter bara några minuter. Fyra godisbitar och jag orkar laga middag. 

Men det är ju så klart dåligt för kroppen. Blodsockret går upp och ner och kroppen som tvingar mig till vila genom utmattning får inte den vila den behöver. Jag fördröjer läkningen och lyssnar inte på signalerna. 

(Efter tre år som utmattningssjuk försöker jag undvika detta in i det sista, men ibland måste jag.)

Träning och fysisk aktivitet är en fantastisk syssla som gör mirakel med kroppen. Vi är byggda för att röra oss mest hela tiden. Rörelse motverkar stress, depression och alzheimers. Den ökar koncentrationen, kreativiteten och en massa bra saker. (Läs mer i boken Hjärnstark.)

Men träning funkar inte när man är utmattningssjuk. Kortisolet som bränt sönder hjärnan triggas lätt av fysisk motion. Promenader och lugn yoga kan fungera men i början när man knappt orkar hämta mat i köket så är det inte lätt att komma utanför dörren.

Så allt det positiva jag upplevt med motionen försvann också ur mitt liv. Kroppen säckade ihop och även psyket. (Utöver det som hjärnskadan redan orsakat.)

Precis som många (de flesta?) andra utmattade gick jag igenom en kris som varade över ett år. Periodvis tappade jag aptiten och kunde inte äta ordentligt. Allt var äckligt och illamåendeframkallande och jag petade i mig nån bit vitt bröd eller någon sötsak. Kroppen mådde givetvis ännu sämre av detta.

Stresshungern, motionsbristen, sockerknarkandet och den pendlande aptiten gjorde sitt för både kroppsform och mående. Obalansen i kroppen blev så normal för mig att jag knappt visste hur det ”skulle kännas”.

Men för några månader sen när jag hade börjat må bättre och hade kommit i balans efter arbetsträningen så insåg jag att jag varken är stresshungrig eller har dålig aptit längre. Jag äter mindre portioner än förr (de stressiga åren före kraschen) men får ändå i mig nyttig mat utan illamående. Är det detta som är normalt?

Sedan några veckor tillbaka har jag vågat börja med motionsträning med flås. Jag testar och ser om det stressar kroppen eller om det funkar. Det verkar gå bra och kroppen mår så bra! Det känns som att allt rasslar till och lägger sig på sin plats i kroppen. Jag har verkligen mått dåligt av immobiliteten dessa år. 

Jag känner mer sällan av utmattningen i kroppen (några timmar här och där istället för hela tiden varje dag) och orkar därmed stå upp och gå mer. Efter svanskoteskadan i somras började jag med ståbord vid datorn och nu när svanskotan mår bra igen orkar jag ändå stå upp vid datorn allt som oftast. Och jag mår bra av det. 

Utmattningssyndromet blir som någon slags kedjereaktion av dåliga saker för kroppen. Dåliga matvanor och för lite rörelse bidrar ju inte direkt till tillfrisknandet, men det är svårt att ta sig runt det pga sjukdomens natur. Allt läggs på hög och man mår bara ännu sämre.

Men jag tänker att det får vara så ett tag. Man har ju inget val. 

Men jag är glad att jag är på andra sidan träsket och att jag med stadig takt klättrar uppåt mot livet som frisk. Det går långsamt, men det går framåt.

Och de nya vanorna med balans i kroppen hjälper mig mycket på vägen. 


%d bloggare gillar detta: