Autismutredning möte 2: läkaren

11 januari, 2018

Jag kunde sova utom mellan typ fem-sex på morgonen och lyckades somna om när F hämtat Stella i sängen och mellan tre snoozningar! Coolt!

Blev lite stressad och det var lite mer trafik än förra gången, men jag kom ändå in i god tid och satt och ångestade i väntrummet i 22 minuter pga att läkaren var sen.

Sen satt jag på helspänn och var ångestig i drygt en timme medan jag svarade på mängder av frågor som skulle utröna om jag var deprimerad (inte sen jag började med ssri 2005), hurdan ångest jag har, om jag har tvångssyndrom, om jag har schizoid personlighetsstörning eller är bipolär. Jag fick berätta mer om min PTSD och panikattackerna som jag med hjälp av andning oftast lyckas avstyra sen några år tillbaka.

Fick med mig några formulär i läxa och fick den enda tiden hon hade nästa vecka, dvs på torsdag exakt samma tid som jag ska till arbetsterapeuten och samma dag som vårdcentralsläkaren ska ringa angående fortsatt sjukskrivning.

Men man tackar liksom inte nej till en läkartid så jag bokar om arbetsterapeuten (hade ändå sagt till henne att tiden skulle bli av bara om det inte blir för mycket nästa vecka).

Sen ska ju vi till Kanarieöarna om 1,5 veckor, så tar det helst före det.

Nästa steg efter det är att träffa en psykolog för olika slags tester.

Var oerhört lättad när jag äntligen fick åka hem. Jag blir så stressad av detta. Mest för att jag är orolig för vad de ska komma fram till. Antingen att jag inte alls har autismspektrumtillstånd och att jag ska ha inbillat mig allt, eller att de ska hitta något som jag är oförberedd på och att det ska kännas jobbigt.

Just nu och sen några månader tillbaka känns det mesta jättejobbigt. Jag är jättekänslig, orkeslös och har jättemycket symptom på stress/utmattning/trolig autism.

Jag vet att symptomen och hur väl jag fungerar varierat väldigt under olika perioder i mitt liv. Jag är alltså inte alltid så här neurotisk.

När jag jobbade före och efter föräldraledigheterna var jag ganska stabil och social t ex. Då kändes livet ganska förutsägbart, om än stressigt.

När jag var i gymnasieåldern och tiden fram till högskolestudierna var HEMSK. Det där med otrygga anställningar och att jag inte visste vad jag skulle jobba med eller plugga höll på att ta kol på mig. Sen när jag väl började på universitetet så blev jag stabilare igen.

Nu är jag sen några år tillbaka i en väldigt instabil och osäker period med sjukskrivning, uppsägning, kommande arbetsträning och nu detta med utredning – inte konstigt att jag mår dåligt.

Det jag önskar mig mest i livet är harmoni och lugn och ro. Att förändringar slutar kastas på mig. Att jag kan få styra lite själv.

Annonser

Inför möte nr 2

11 januari, 2018

I morgon är det dags för möte nr 2 på autismutredningen. Jag ska träffa en läkare. Jag har ingen aning om vad som kommer att ske.

Jag har läst på lite om vad andra gjort under sina utredningar och det verkar vara väldigt olika. Borde inte sånt vara lite mer standardiserat?

Det talas om intelligenstester, uppmärksamhetstester, pussel, berätta historier i bakvänd kronologi, bädda en säng, titta på rorschachbilder, hjärnscanning, berätta sin livshistoria och det som är gemensamt för alla – intervju med en förälder.

Så jag har fortfarande ingen aning.

Sen oroar jag mig för typ alla moment i morgon.

…att jag inte ska kunna somna

…att jag inte ska kunna sova

…att jag ska försova mig trots två larm

…att jag inte ska hinna på morgonen

…att bilen inte ska funka

…att det ska vara köer

…att jag ska komma för sent

…att jag ska ångesta i väntrummet

…att läkaren ska vara otrevlig

…att det ska bli jobbigt på mötet

…att jag ska flippa ut.

Det som jag ser som troligt är det där med att inte kunna sova och att jag ska ångesta i väntrummet, för så brukar det gå till. Men resten är bara skräckhistorier.

Men det känns skönt att jag har varit där innan. Då har jag en bild av stället och hur jag ska ta mig runt. Bilvägen dit är också lätt, motorväg nästan hela vägen.

Jag gissar att läkaren är ung pga namnet och sjuksköterskan sa att läkaren är jättesnäll och att jag inte ska oroa mig för det, så jag litar på det. Men en bild på läkaren och en utförlig manual med alla tester och frågeområden skulle jag gärna vilja ha.

Helst vill jag ha en förteckning över alla datum och exakta start- och sluttider också. Det vore skönt. Och en bild på alla utredare och hur det ser ut i deras rum. Och typ en röstinspelning och en bild på deras husdjur och och…eller nä. ^^

Men det känns ändå bättre än i måndags då jag skulle träffa läkaren för att få fortsatt sjukskrivning. I morgon behöver jag inte prestera och jag lär inte få några livsomvälvande besked.

Nu ska jag bara försöka lugna ner mig så att jag kan sova i natt.


Post-trötthet

21 december, 2017

Det känns som att jag inte hunnit fatta att utredningen redan dragit igång. Jag trodde att det var minst ett år kvar om det ens skulle bli av!

Samtidigt är jag lite rädd. Det känns läskigt att vrida ut och in på sig själv genom olika tester. Vad kommer de att komma fram till? Tänk om jag inte har AST eller om det var mycket värre än vad jag trodde?

Det känns läskigt med intelligenstestet. Jag har alltid haft komplex för intelligensen. Umgås mestadels med smarta människor och känner att jag ibland ligger i lä. Men å andra sidan har jag (troligen) en annorlunda hjärna och att jag ibland känner mig blåst kan bero på låg social kompetens och att t ex skämt ibland går över huvudet på mig pga lever i olika världar. Typ såna grejer.

Men jag får väl läsa på lite och se vad det är för tester egentligen.

Sjuksköterskan lugnade mig iaf och sa att läkaren som jag ska träffa i januari är jättesnäll och att jag inte ska oroa mig över det. Och hon var ju också otroligt snäll. Så det känns bra.

Jag var helt slut när jag kom hem igår. Blev totalt utmattad av den kraftiga ansträngningen.

Dessutom var Fredrik på julfest igår så jag var själv med barnen från fyra till läggdags (Molly somnade inte förrän halv tolv!).

Men jag släppte på alla krav och så låg vi alla tre på madrassen och vilade (och de tittade på TV) och vi värmde småpizzor/piroger till middag.

Idag ska jag bara vila och sova. Ska vara snäll mot mig själv nu efter en sån grej.

Har varit så spänd i kroppen att jag haft lätt träningsvärk nu i natt. Men en värktablett och dubbla täcken för extra värme brukar funka bra. Sov i omgångar mellan 01 och 12.

Nu känner jag att benen är avslappnade. Ovanlig känsla. Så här har december sett ut när det gäller spändhet i kroppen:

St: statistik från appen Daylio som visar att jag varit spänd alla dagar utom två sen 4 dec (totalt 15 dagar av 17).

Men nu är det bara julafton kvar och sen är det slut med julpressen. Jag har inget kvar att förbereda, psykiatribesöket är avslutat och fr o m i morgon är F ledig och klar med sitt jobba-all-vaken-tid-pga-deadlines som varit denna vecka.

Välkommen jullov!


Besöket på psykiatriska mottagningen

20 december, 2017

Var väldigt orolig och ångestig inför första mötet på psykiatriska mottagningen idag. Hade bara fått ett brev med en tid till en sjuksköterska och inget mer, så hade ingen aning om vad som väntade.

Efter en timmeslång intervju och hälsoundersökning frågade jag till slut vad som skulle hända nu och hur lång väntetiden var osv. och då sa hon att ”du är redan inne nu! Utredningen börjar nu!”

Jag blev jätteförvånad.

Det är alltså ingen väntetid! Två mil utanför Göteborg är det ingen kö! I Göteborg är den ett år och det verkar vara så över större delen av Sverige, även för barn och ungdomar.

Men det gäller ju just denna privata landstingsanslutna psykiatriska mottagning då.

Jag tackade den snälla sjuksköterskan typ tre gånger och ville rama in kallelsen till läkaren som är redan den 11e januari. Sen satte jag mig i bilen och ringde F.

Ville fira, men är ju apdålig på att fira som ni vet. Så jag lade mig i sängen och vilade och efter hämtningen lade jag mig utmattat på madrassen framför TVn och sen kom barnen och lade sig på mig och sen åt jag en Gorby’s-pirog och två morötter (F är på julfest idag och jag orkar inte både laga mat och natta.)

Men inombords är jag glad!

Nu är jag igenom sista grinden (av fyra) och ska äntligen få göra utredningen jag längtat efter sen i juli.


I väntrummet

20 december, 2017

Nervös! Ångestfylld. Försöker hålla typ fem parallella scenarion i huvudet samtidigt. Vill fråga receptionisten vad som ska hända men hon vet ju inte det. Borde kanske ringt och frågat men det är ju också jobbigt.

Blir det godkänt för utredning idag? När börjar den i så fall?

Blir det bara information? Ska hon intervjua mig? Önskar att det fanns en bild på henne så att jag kan föreställa mig hur hon ser ut.

Nytt väntrum idag iaf så slipper vårdcentralens ångestfyllda.


Möte på utredande mottagning i morgon

20 december, 2017

Börjar bli nervös inför morgondagens första besök på psykiatriska mottagningen. Jag vet ju inte vad som väntar.

Jag ska dessutom träffa en sjuksköterska och inte en psykolog. Vad innebär det? Hur lång tid tar besöket? Behöver jag f Vad behöver jag förbereda? (Eftersom jag är skitdålig på att prata, särskilt när jag är spänd.)

En bra grej är iaf att jag vet hur det ser ut runt huset genom google street view.

Men jag hade gärna tagit en titt inne på kliniken också. En bild på sjuksköterskan hade också varit bra. Allt som kan förbereda mig lugnar mig i kaoset.

Jag vet i alla fall hur jag ska köra. 23 minuter på motorvägar. Detta ligger långt bort… (skratta ni på landsbygden men jag lämnar sällan centrala Göteborg/östra delarna/kranskommunerna runt E20 på denna sida, se bild (undantag släktingar runt Askim).

St: Karta över Göteborg med omnejd där jag ringat in ett område från Ingared till centrala Göteborg + Askim.

Men hellre utanför stan än ingenstans känner jag. (Vanliga psyk tar ej emot mig och den andra landstingsanslutna hade inga platser.)

Jag hoppas innerligt att jag i morgon får besked om att det blir en utredning och att jag inte behöver åka dit igen förrän den startar. (Tar många skedar.)


%d bloggare gillar detta: