Rittest

17 april, 2018

(Efter önskemål har jag tagit bort originalbilden. Ni som väntar på neuropsykiatrisk utredning kan sluta läsa här.)

Jag berättade ju att jag fick ett riktigt dåligt resultat på ett rittest/minnestest på autismutredningen (Wais).

Testet går ut på att först rita av en figur och sedan rita ur minnet efter tre resp. trettio minuter.

Jag lät Fredrik och Molly (10 år) göra samma test i helgen för att se hur två icke-autister målar samma figur.

Det var väldigt intressant att se.

F och M började med att rita den stora helheten i figuren och sen lade de till bowlingklotet/ansiktet och vissa sträck.

Fredriks till vänster och Mollys i lila till höger.

Själv minns jag allra bäst den översta ”flaggan” (korset), bowlingklotet, de parallella strecken och snedstrecken. Den övergripande formen var svårare att minnas.

Detta test visar tydligt hur detalj- resp. helhetsfokuserad man är. F och M mindes inte ens korset som jag mindes bäst!

Jag har tyvärr inte mitt restesultat, men det var nåt i den här stilen:

Annonser

Svar från autismutredningen

13 april, 2018

Jag har varit så nervig/ångestig hela veckan, men igår eftermiddag inföll ett lugn. Jag skulle få svar och den nio månader långa väntan skulle vara över.

Så jag var inte helt knäckt idag som jag trodde, men jag gick ett helt varv runt kvarteret för att gå av mig en del adrenalin innan jag gick in.

Precis som jag trodde så har jag autismspektrumtillstånd (AST), men varianten är mild. Läkaren och psykologen sa dock att de med mild/högfungerande variant ibland mår sämre eftersom de smälter in och har helt andra förväntingar på sig. De märker också av avvikelserna mer.

När det gäller begåvningstestet WAIS så låg jag klart över medel (”High Average” uppemot ”Superior”) på allt utom den matematiska/logiska delen där jag låg runt medel.

Medelpoängen är 100 och jag låg på runt 120 på de flesta testerna men bara på 106 på matte/logiska samband-delen. (Föga förvånande och anledningen till att jag inte vill göra klassiska Mensa-tester.)

Jag var långt över genomsnittet på snabbhetstesterna och just snabbheten ser jag som en av mina styrkor.

Så intelligensmässigt ligger jag ungefär där jag trodde. (Det är ju också vanligt med hög till savant intelligens hos aspies.)

Men samtidigt så ligger jag ju inte på den intelligensnivå där de riktigt brighta är, de där känner sig jätteensamma och understimulerade. Men det känns skönt. Vore ju trist att vara för intelligent för att orka med samhället/människor. ^^

När det gäller intervjuerna och fornulären så visade jag klara tecken på AST. De två AST-testerna där jag skulle känna igen ansiktsuttryck och bedöma hur man beter sig i olika situationer gick dock bättre än förväntat. Psykologen var mycket förvånad. Men de sa att jag har en bra mentaliseringsförmåga för att ha AST och det är också skälet till att jag avfärdat AST-misstankar tidigare i mitt liv. (Sen har jag pluggat på väldigt mycket!)

Ett test gick dock helt åt fanders och där låg jag långt under medel. Det handlade om att se detaljer vs helheten.

Testet visade tydligt att jag är detaljfokuserad och har dålig koll på helheten. En klassisker hos aspies. Jag minns fortfarande den lilla flaggan och strecken och prickarna, men inte den övergripande formen på figuren. ^^

Jag ska fortsätta gå hos vårdcentralen och de ska sköta rehabiliteringen. Men om jag behöver terapi eller hjälp från den psykiatriska mottagningen så är jag välkommen tillbaka. Vi ska höras nån gång per år och stämma av.

Det är skönt att det är över nu. Nu kan resten av livet börja. Jag förstår äntligen varför jag är som jag är. Och nu finns det plötsligt en manual!


Nervös

11 april, 2018

*måndag*

Veckan då jag ska få besked om autismutredningen är här. Och jag är så nervös. Jag har väntat på detta sen juli förra året då jag började misstänka autismspektrumtillstånd.

På fredag ska psykologen och läkaren berätta för mig om jag får en diagnos eller ej.

Att jag har autistiska drag är tydligt, men frågan är om jag uppnår diagnoskriterierna?

Jag är rädd för att jag inte ska vara ense med dem, att jag ska känna att jag inte kunnat ge dem hela bilden.

Jag är dålig på att prata och framföra mitt budskap.

Som tur är gör de även tester, men tänk om jag har lärt mig att överkompensera även där? (Kan man det?)

Om jag inte får diagnosen och de övertygar mig om varför – ja, då är det ju fine. Då är vi överens.

Men jag är rädd för att jag ska bli besviken och känna mig felbehandlad.

För då är jag (troligen) tillbaka på noll igen. Då vet jag inte vad som är ”fel” och vad som gör mig så trött och ångestfylld. Jag har letat efter ett svar i tjugo år. Jag har t o m varit en sväng i psykiatrin tidigare, men då hittade de bara ett gäng andra diagnoser som inte förklarar allt. Som jag ser som ovanpådiagnoser.

*onsdag*

Två dagar kvar. Känner mig allt mer panikslagen när jag tänker på mötet.

Är så rädd för att bli besviken och arg (inte på dem, men på resultatet). Som jag skrev ovan så är det ok om de kan övertyga mig om resultatet, men jag är rädd för att vi ska vara oense och att jag ska känna mig felaktigt behandlad.

Det känns som en ödesdag.

Men det ska bli skönt att få denna nio månader långa period avklarad. Nio månader från fundering till diagnos/inte diagnos.

Det har krävts tre prat med läkaren innan han blev övertygad, ett prat med psykologen (han blev övertygad), två remisser innan jag blev antagen till en privatklinik och sex besök med tester och intervjuer + att mamma blev intervjuad.

Snälla gå fort dessa dagar och ge mig styrka på fredag.


Utredning besök 6

26 mars, 2018

Idag var det tydligen sista gången med psykologen och tester. Om 2,5v ska jag träffa läkaren och psykologen för att få resultatet och innan dess ska psykologen träffa mamma för att prata om min barndom.

Jag är så himla osäker på vad resultatet ska bli. Jag känner ju igen mig jättemycket i symptomen och vad andra, särskilt tjejer, beskriver. Men jag är ju ingen urtypisk aspergerperson och testerna har inte varit så svåra.

För fyra veckor sen sa hon att hon typ kunde sätta diagnosen redan nu, men för två veckor sen sa hon att inget är klart än och att vi får se vad resultatet blir.

Så jag vet inte.

Idag fick jag svara på frågor om saker som är typiska för aspergers, t ex prat om rutiner, att man säger olämpliga saker, hur viktigt nära relationer är osv.

Sen fick jag göra ett test där jag skulle läsa berättelser och gradera hur pass normalt eller konstigt ett beteende är.

Sist var det ett test på dator där jag skulle titta på ansikten som gjorde olika miner och sedan ringa in vilken känsla de hade, t ex lättad, undergiven eller glad.

Psykologen fick aldrig igång den andra datorn så vi fick hoppa över uppmärksamhetstestet.

2,5v alltså, sen har jag min diagnos eller inte.

Denna utredning kommer att ha tagit fyra månader och sju tillfällen, så det känns rimligt. Skönt att jag inte behövt gå dit oftare än varje-varannan vecka, för det hade varit tröttande.


Besök fem på autismutredningen

12 mars, 2018

Idag var det dags för del två med tester hos psykologen på autismutredningen.

Vi fortsatte med begåvningstesterna. Jag fick svara på vad ord betydde, komma fram till vad två ord har gemensamt, svara på allmänbildningsfrågor och rita.

Svårast var huvudräkningen, att hitta mönster i geometriska bilder (typ Mensa-tester) och att ”pussla ihop bilder i huvudet”. Två snabbhetstest var det också som var ganska enkla.

Nivån gick från lätt till svår på varje test och nån gång på 75-80% började jag få svårt att göra rätt, så jag antar att jag ligger däromkring. Sen vet jag inte om sista frågan ligger på riktigt hög eller bara hög nivå. Så jag kan inget säga om min begåvning förrän jag får svaren. Gissar att jag är ganska ojämn och bättre i humaniora än matte/logik.

När det gäller kunskapsfrågorna så kom jag på två svar i efterhand, så stress/press spelar ju givetvis också in. Jag har även varit tröttare än vanligt pga sömnbrist när jag varit tvungen att gå upp tidigt, men jag tänker att adrenalinet fixar till det rätt bra ändå.

Nästa gång handlar testerna om personlighet, så det känns bättre. Jag hatar att prestera på tid/inför publik/i tävlingsform/med deadlines.


Autismutredningsmöte nr 4

2 mars, 2018

Idag träffade jag psykologen för del tre i utredningen (först sjuksköterska/inskrivning, sen läkare, sen psykolog och sist besked när läkaren och psykologen är med).

Jag fick berätta om mitt liv och alla svårigheter. Alla diagnoser som jag nu anser är följddiagnoser till autism pga dåligt anpassad vardag, alla olika terapeuter jag gått hos (runt 10-12 st), syskonrelationer, föräldrarelationer, skolgången osv.

När jag i slutet sa att jag gillar att läsa skönlitterära böcker för att lära mig mer om och bättre förstå ”vanliga människor” så undrade hon om jag inte kände mig som en vanlig människa. Jag sa nä och hon sa att hon skulle kunna sätta diagnosen redan nu, men att vi ändå skulle göra testerna, för det kan vara bra att se vad resultatet blir.

Så nu är det officiellt, om än ej på papper, att jag ligger inom spektrat (fd aspergers).

Det känns bra. Skönt att få svar. Det blir som en revansch i livet. Upprättelse. Sur på psykiatrin som aldrig screenade mig för tre år sen.

Andra saker hon reagerade på är att jag är dålig på att memorera fakta. Men jag läser ju ändå på väldigt mycket, trots att jag inte kommer ihåg så mycket detaljer.

Hon sa även att jag hade bra ögonkontakt. Jag sa att jag tyckte att det var obehagligt, men att jag lärt mig att det är oartigt att inte titta i ögonen. Jag tittar faktiskt mindre och mindre på folk ju närmre de står mig.

Hon reagerade även på att jag alltid känt mig utanför, onormal, som en utomjording eller häxa. Nåt sånt.

Men jag sa att jag nu har hittat likasinnade i form av nördar (som är ganska awkward själva), andra med AST och/eller adhd (eller starka drag av) samt särskilt öppensinnade accepterande människor som låter mig vara som jag är. ”Normala” människor umgås jag ej med (inte normal som i neurotypisk utan som i ”enligt normen”.)

Första testet handlade om att pussla ihop geometriska figurer av klossar med olika sidor (röda, vita och röd-vita). Hon tog tiden för hur många sekunder det tog.

På nästa test skulle jag återupprepa siffror som hon läste upp. Först ordagrant (korttidsminne), sedan baklänges och sist i storleksordning. Fem siffror gick bra, men sen blev jag osäker. Försökte se siffrorna framför mig i en skala.

Fler tester på nästa träff om tio dagar.

Just nu är jag vråltrött och mörbultad pga allt annat som hänt idag (läs förra inlägget), men jag känner mig även lugn, trygg och glad över dagens besked. Nu kan det nya livet börja på riktigt. Mer om det i nästa inlägg.


Autismutredning besök 3

18 januari, 2018

Det gick förvånansvärt bra idag. Förra gången satt jag som ett litet asplöv i fåtöljen, men denna gång var jag ångestfri, om än spänd.

Fick svara muntligt på en mängd formulär med skattningsskalor om EQ, kommunikationsförmåga, socialt intresse och typiskheter för aspies. T ex detta RAADS-test och detta AQ-test. (Förra veckan gjordes en mer allmän psykiatrisk screening för bipolaritet, borderline, tvångssyndrom, schizoid personlighetsstörning, ångestdiagnoser m.m.)

Nu är de två läkarbesöken avklarade och jag står på plats fyra i kön till psykologen. Där ska jag få göra tester. Pga personalbrist kan det ta några månader innan jag blir kallad, men det känns som en välbehövlig paus för mig. Hela utredningen kom väldigt tätt inpå med träffar 20/12, 11/1 och 18/1.

Sista träffen kommer att vara med både läkaren och psykologen och då ska de presentera resultatet.


%d bloggare gillar detta: