Recension av HTC Vive virtual reality

14 september, 2017

*Februari 2017*

Nu har vi haft VR-grejer i två månader och den första hypen har lagt sig. Jag och Fredrik spelar några gånger i veckan.

Jag spelar mest Audioshield som är ett riktigt roligt tränings/musikspel. Handkontrollerna är sköldar som man ska träffa ”musikbollar” med.

Efter en stund blir man riktigt svettig av allt boxande och svingande. De oranga och blå bollarna byter plats ibland på himlen så att man måste svänga rejält på kropp och armar. Bra för bålen och armarna. Påminner mycket om Body Combatrörelserna.

Fredrik spelar olika skräck- och äventyrsspel där man ska gå runt i olika miljöer och skjuta t ex zombies. Jag har spelat de mer ofarliga pusselspelen (i stil med Portal) och humorspel där man t ex ska jobba i restaurang eller mataffär.

Barnen spelar några enstaka spel men vi uppmuntrar dem inte för Stella som är fem år har noll koll på omgivningen och går in i saker och slår handkontrollerna mot varandra. (Det syns ett rutnät när man är på väg ut ur området men hon märker inte det.) Vi måste passa henne noga alltså.

Det finns en hel del spel att välja på, men grafiken är som gamla CounterStrike typ. Ganska basic och kantig alltså. Oftast är spelen ganska små/korta. Jag har bara blivit yr/illamående av ett spel hittills.

VR är ju i början av sin utveckling och om några år kommer miljöerna och spelen att vara så otroligt mycket bättre. Men det är kul att få vara early adopter för en gångs skull och vara med nästan från början.

Är det värt att köpa HTC Vive-grejer då? Nä, inte om man inte är early adopter/hardcorefan/vill utveckla vr-spel. Det är helt enkelt alldeles för dyrt och kräver en bra dator med vr-kompatibelt grafikkort. Just nu ligger Vivesen på runt tio tusen. (Februari)

Occulus Rift är ett annat system som kostar lite mindre men det är bara för stillastående/sittande spel. Med Vive kan du gå runt inom ett område om några kvadratmeter som fångas upp av sensorer man sätter upp i taket.

*Oktober 2017*

Återupplivar detta inlägg som aldrig blev färdigt av någon anledning.

Vi spelar VR allt mer sällan pga få spel att spela. De flesta testar jag en gång men inte igen pga utebliven lust att bli bättre/ta mig vidare. Fredrik har kört igenom några spel, men de är oftast väldigt korta.

Det krävs fler bra spel för att fler ska köpa VR och för att fler utvecklare ska finna värde i att utveckla VR-spel behövs fler användare. Ett klassiskt moment 22.

Men det allra största problemet är fortfarande kostnaden. Man köper normalt sett inte VR-utrustning för sju-tio papp i nuläget om man inte är ett hardcorefan/early adopter, snorrik eller tänker dra nytta av det i jobbsammanhang eller liknande. Tekniken behöver bli billigare.

Men så är det ju alltid i början. Man fick inte så mycket för pengarna när man köpte de första tv-apparaterna/dvd-spelarna/mobiltelefonerna heller. Men sedan kom en positiv spiral av billigare teknik, fler användare och bättre spel.

Om några år tror jag de flesta kommer ha VR hemma. Och använda augmented reality-teknik. (Eller likartad teknik.)

För potentialen är enorm. Det är verkligen som att gå in i en annan värld. Du är där och känner alla känslor på riktigt (anledningen till att jag inte spelar skräckspel!).

Favorit i repris

Annonser

När Sara testar vr-spel

11 mars, 2017

Vi har ju HTC Vive virtual reality-grejer hemma och jag har mest kört mina favoritspel där (mer om det nån annan dag). Igår tyckte F att det var dags för mig att testa några nya.

Jag är en känslig lättskrämd typ och det vet han om. Förra gången jag skulle testa ett spel som råkade vara ett zombiedödarspel (som jag med lätthet hade fixat på datorn) hoppade jag in i en vägghylla, skrek och slet av mig headsetet efter typ femton sekunder. Och då var han med. Det såg typ ut så här: (inte spelet, men jag)

Igår lovade han att spelen inte var läskiga. Märk väl.

I första spelet skulle jag åka upp i en hiss och när dörren öppnades stod jag på översta våningen i en skyskrapa. Framför mig: en planka som Fredrik ber mig gå ut på. (Borde anat onåd när jag fick höra att spelet hette något med ”plank”.) 

Aldrig i livet sa jag. Jag fick svindel bara av att stå i dörren. Trots att jag visste att jag var hemma i datarummet så trodde min hjärna att jag var på 20e våningen och jag fick samma upplevelse i magen. 

Så vi bytte spel.

Nummer två utspelade sig i ett förvildat Paris där jag som örn skulle flyga runt genom att röra huvudet åt olika håll. Trots att jag inte var i Paris så reagerade magen precis som om jag vore det och det kittlade precis lika mycket som att åka berg och dalbana. Jag vande mig efter nån minut men det var bitvis väldigt obehagligt. Förstår varför människor inte är gjorda för att flyga… Jag flög ovanför zebror på gatorna, flög upp till toppen av Eiffeltornet och sen krockade jag med en lyktstolpe och dog…

Tredje spelet var tydligen det snyggaste men jag blev rädd direkt när det slogs på. Bredvid mig på gatan stod ett gäng humanoida robotar och tittade in i samma skyltfönster som jag.

Jag sa att jag inte ville spela mer och ville ta av mig headsetet. 

”Äsch, det är ingen fara!” sa Fredrik. 

Jag blundade men stod ändå inte ut och tog av mig headsetet. 

”Det händer ingenting”, sa Fredrik. ”De bara vänder sig mot dig och hoppar på dig och sen bryts det.”

Jag tittade på dataskärmen och mycket riktigt, tvåmetersrobotarna ställde sig i en cirkel runt mig och tog sats. 

Jag skällde ut F. Hade det där hänt mig med headset på så hade jag blivit traumatiserad. 

Vi har verkligen olika uppfattning om vad som är läskigt. Han kan titta på vilken film som helst och är helt avtrubbad. De allra läskigaste vr-spelen kan han bli rädd av, men det måste vara rena skräckspel. 

Jag förklarade att för mig är det läskigt med varelser runt omkring mig som interagerar med mig. Spelar ingen roll om det är en människa, robot, tiger eller ko (!). Om jag inte står på behörigt avstånd så blir jag rädd. Det är typ samma sak i verkligheten – jag skulle inte vilja stå bredvid lösa kor eller tigrar eftersom jag inte kan förutse vad som ska ske. I sådana situationer samt i spelen har jag ingen kontroll. 

Sen kan jag tillägga att det är stor skillnad på att se nåt på en skärm och att ”vara där” som är fallet i vr-spel. 

Vet inte om han får tipsa mig något mer nu… 😅


%d bloggare gillar detta: