Det går upp och ner med orken. Marsvinet Lily blev ju sövd och fick slipat ner sina kindtänder för en vecka sen så att hon ska kunna börja äta igen. Efter tio dagar med matning dygnet runt (minus typ tre dagar då hon åt gräs) så blev det ytterliggare dygnet runt-matning fram till i förrgår.
Hon gick ner från ca 950g till 880 före operationen och sen ner till 850g. Benig och spak. Vi tvångsmatade henne i början. Det var väldigt jobbigt. Min sömn blev så klart totalt förstörd.
Nu en vecka senare äter hon hö igen och vi stödmatar bara lite för att hon ska komma upp i 900g igen (normalvikt för hona).
Det har varit en oro och en ständig beredskap. Även en oro för att tänderna ska fortsätta växa fel. 😣
Men sen har jag även haft så pass mycket energi att jag kunna gå på styrketräningspass, så det är ju kul. Jag har även planterat ut allt i trädgården, burit massa hinkar med jord och gjort klart allt i köksträdgården. Ett jättetungt men roligt jobb.
Just nu är F i Slovakien (av alla ställen) på jobbresa (träffa leverantörer). Så jag har full hushålls/barnansvar i tre dagar.
Därmed tar jag det lugnare så att jag ska orka med matlagning, röja, disk, tvätt, marsvinsmatning och allt sånt. Jag gör ju hälften i vanliga fall och visst, allt måste ju inte ske under dessa dagar, men man kan ju inte heller skita i allt i tre dygn så som man kan om F är borta en kväll.
Så vissa grejer måste jag ju sköta ändå så klart. (Disken, röja undan, returer, matlagning osv.) Men tvätten går ju att skjuta på (även om det blir mer i helgen). Och vi hade handlat mat i förväg.
Men jag njuter verkligen av alla dagar utomhus. Jag har flyttat ut vardagsrummet till trädgården. Är i utesoffan hela dagarna och jobbar, stickar, äter och grejar. Går och rycker ogräs och vattnar varje kväll. Försöker få ängen att gro och gödslar majsen, sockerärter, gurkor och tomater. Tittar på fåglar och djur.
Jag älskar det. Jag vill aldrig gå in. Varje kväll vid 22 när det börjar bli för mörkt (eller skymning) går jag motvilligt in och längtar till nästa dag i trädgården.
Att vara utomhus är sommar för mig. Jag var utomhus nästan hela sommardagarna när jag var barn också. Låg och läste KP och fantasyböcker i våra hammockar. Gick i skogen, satt vid buskarna och plockade bär. Hade marsvinen utomhus. Det är samma som nu. 😊 (minus KP och fantasy)
De elva år jag bodde i lägenhet vantrivdes jag på somrarna. Det kändes inte som en riktig sommar. Vi sparade ju en massa pengar under de åren för att ha råd att köpa ett hus med trädgård. Och det är guld värt för mig.
F pratar ibland om hur vi ska bo sen när vi är skruttiga och barnen flyttat hemifrån. För vi behöver ju inte denna yta då samt allt jobb med denna trädgård (ca 1000 kvm).
Jag säger att om jag inte är totalt skruttig så vill jag ha en liten trädgårdssnutt. Så ett litet radhus kanske? Jag vill ha plats för en loungesoffa, några bärbuskar och ett plommonträd eller så. Bara att få sitta utomhus betyder så mycket för mig.
Sen tänkte jag inte flytta direkt när barnen flyttar heller (de fyller 17 och 13 i höst). Men vi kommer nog inte orka sköta allt detta resten av livet. Det är mycket att göra.
Förra gräsmattan klippte vi på ca 25 min och en 2/3 batteriladdning.
Denna gräsmatta kräver 3 laddningar av batteriet! 😯 Och det är så mycket backe att vi ofta tar en del med trimmer. Men det är så tungt för mina artrosfingrar att hålla in knappen och köra runt. Hu! (Åkgräsklippare funkar inte heller pga sluttningen och visst, man kan ha en robot på vissa ställen, men de som rullar i slutningar är apdyra. Även vanliga är apdyra.)
Så i år har det blivit Fredriks syssla för han tycker att det är mindre jobbigt än jag. Jag har även jobbat på att få bort gräset i särskilt jobbiga slänter genom att täcka med gräs och marsvinsspån samt anlägga äng och rabatter. Vill få bort fler slänter.
Ska man liksom köra upp och ner eller på snedden i backen? Båda två är ju lika jobbiga.
Jaja. Så länge F klipper så är det inga problem. Men kanske får köpa ett batteri till så att det inte tar flera dagar innan allt blivit taget. 😅
Hippiemammans blogg 