Fyra dagar på 56%

Nu har jag jobbat fyra dagar med min nya arbetstid 56% (istället för 37,5%). Och jag är så trött. Jättetrött.

Igår blev jag utmattad redan vid 12.00 och jag skulle jobba till halv två. Men jag käkade lunch framför datorn och lyckades därmed spara in en halvtimme så att jag kunde gå hem vid ett. Sedan gick jag raka vägen till sängen och låg kvar till fyra (2,5h), sov dock bara cirka 45 minuter av dessa.

Men det märks att jag har gått upp i tid. Jag har inte så många fler symptom än tidigare mer än att jag känner av stressen i vardagen igen. Nu när jag inte har eoner av tid så märker jag att jag måste prioritera och då kommer givetvis tankarna kring att jag bör optimera och spara tid på olika sätt. Tyvärr.

Men jag får jobba med det. Hindra mig själv. Känna vad jag gör, stanna i känslan och accepterra den. Jag har lärt mig så mycket på KBT-terapin, nu får jag återigen användning för det jag tränade på i våras.

Jag känner mer mening på jobbet. Jag är med på luncherna, hinner umgås mer, hinner göra mer. Jag mår bättre psykiskt av att ha en meningsfull vardag igen. Jag gillar ju pennor, papper, datorer och Excellistor. Jag vill utmana min hjärna dagligen. Då mår jag bra. (Dock vill jag inte jobba heltid eller leva för jobbet, jag vill ha balans i livet).

Förra veckan mådde jag lite illa då och då och hade extra mycket problem med halsbränna. Men sedan i söndags så har jag inte känt av det, så hoppas att det stabiliserar sig. Jag känner ju direkt igen mina symptom/varningssignaler och kan sätta in omedelbar hjälp numera (vila), det var annat än för ett år sedan då jag inte kände min kropp lika bra.

Så i det stora hela så är det bra. Jag måste dock vara noggrann med att inte glida tillbaka in i min stressade vardag och jag måste fortsätta vila varje dag. Jag ska inte ta på mig några nya onödiga uppgifter på fritiden och jag ska fortsätta prioritera lugn och ro, leka med barnen, sova/vila och rogivande aktiviteter. Kramas mycket, spela piano, promenera/yoga, säga nej när det behövs.

Det blir nog bra det.

Molly vill inte klä sig som en tweenie (än)

Rebloggar detta från Supermom

När jag går in på HM:s tjejavdelning upp till stl 128

När jag går in på HM: tjejavdelning för kläder över stl 128

Det är inte roligt ibland med långa barn. Min dotter hade inte ens fyllt 7 år när hon växte ur storlek 128 på överkroppen. Nu finns det bara tweeniekläder att välja på i de vanliga klädaffärerna. Det är totalt lekovänliga kläder som lösa koftor, slinkiga kläder i olika tunna material osv. Det finns inga söta tryck så långt ögat når utan det är T-shirts med pojkbandstryck och typ New Yorktryck som gäller. Okej, tweenies gillar säkert sådana kläder, men min dotter är inte 11 år, hon är knappt 7 år!

Får ta och uppsöka andra affärer snart. Och ruinera mig… (spanade efter begagnade kläder i storlek 128-134 på förra barnprylmarknaden men utbudet var litet, fult och slitet. Barnen har ju kläderna i minst 1-3 år i den storleken och de hinner verkligen slitas under den tiden (särskilt Mollys plagg, herregud vad hon klättrar och håller på). Får kolla Villervallas outlet eller något. Har ni några andra tips som inte är typ dubbla priset mot KappAhl?

PS. Om mätningen vi gjorde i förrgår stämmer så är Molly 131 centimeter.