Här kommer nästa del om downshifting från boken Lev enklare av Giséla Linde.
Dygnet har 24 timmar för alla. Det är fullständigt rättvist, och det kan vi inte rucka på. Vi har inte mindre tid än förut, men vi försöker pressa in mer i den tid vi har. Föräldrar använder väldigt mycket tid till att spara annan tid. I synnerhet mammor har en tendens att göra flera saker samtidigt, som att skura handfatet medan de sitter på toa eller plocka upp barnens leksaker och tala telefon medan maten står på spisen. Det är ju bra om det ger tid för vila, men oftast innebär det bara att vi pressar in ännu mer. Till slut tar krafterna slut, fysiskt och psykiskt.
Att bara vara, det är en lyx det. Det är sånt jag längtar efter nu som småbarnsmamma. Mina krav är inte så höga, men vissa saker i hushållet måste liksom göras. Till slut går det inte att prioritera bort längre. Men å andra sidan leker jag aktivt med barnen cirka en timme varje kväll. Det är något jag prioriterar. Och då försvinner ju tid från att bara vara-kontot eller ha ett renskurat köksgolv-kontot. Men barnen är ju små nu. Det räcker nog med att sopa golvet och bara skura då och då.
Många väljer att bo dyrt och fint i hus med tomt och trädgård fast de knappt har tid att vara hemma. Det pågår också en konsumtion utan like, och den tar mycket plats i våra liv. Varje grej måste jobbas ihop, bäras hem, sorteras in i smockfulla skåp och lådor som i sig kräver bostadsyta, och städas upp igen och igen. Svenska barn äger i genomsnitt 536 leksaker – och då räknas inte varje legobit för sig. Barnen blir inte gladare av en sådan mängd. De kan inte ens ta till sig allt.
Försörjning och levnadsstandard är inte samma sak, och känslan av handlingsfrihet beror inte alltid på antalet kreditkort. Ju större lön, desto större lån – och desto större identifikation med sådant som kostar pengar.
Vi har ju nästan hälften av leksakerna i källaren så att de roteras med jämna mellanrum. Tar mindre plats och blir roligare för barnen. Vi rensar ofta bland våra prylar och kör iväg till tippen/loppis minst en gång om året. Vi försöker verkligen att inte köpa något som inte är nödvändigt alternativt mycket uppskattat.
Och det där med dyrt hus = jobba mycket stämmer ju för många här i Sverige. Vi är ju i köpa-hus-funderingar och det gäller att verkligen tänka efter så att vi inte hamnar i den fällan (om vi ens ska ha hus?).
I vår tid och kultur har vi kommit att förknippa frihet med egendom. Men frihet handlade från början om beskydd mot fienden för den som levde i en kollektiv stamgemenskap. Frihet förknippades med gemenskap, och inte med den frihet vi tänker oss idag: en isolerad, oberoende, självägande individ. Inte vill vi ha den gamla sortens frihet tillbaka, hävdar Liedman, för den satte alltför snäva gränser för den enskilde. Men sammanhållning och solidaritet är fortfarande bra för människor; äkta solidaritet där människor får behöva varandra och höra samman. Visst måste väl frihet och solidariet gå att förena?
Oh, jag skulle så gärna vilja bo jättenära en släkting så att vi kan dra nytta av kollektivets fördelar som t ex trädgårdsskötsel, barnpassning, matlagning osv. men samtidigt ha varsin egen lägenhet/våning med låst dörr. Jag vill inte dela toalett och vardagsrum, men jag delar gärna på andra saker.